Jag tycker det är svårt att börja någonstans. Information har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Vilket nästan osökt för mig in på ett i mitt tycke klassiskt uttryck: ingenting försvinner, allt finns kvar. Information mellan människor kanske började med röksignaler för att idag ha mynnat ut i ett elektroniska parallellt universum där information snarare är en substans - ett flöde - där allt finns. Ständiga revideringar, utökningar och publikationer.
Annat var det under Upplysningen, då var det ett privilegium att vara beläst och kunnig, ett sådant privileium att inte ens alla kunde tillgodose all den information som faktiskt existerade. Nu är det snarare tvärtom, man ses som en aning konstig om man inte hänger med. Klassiska informationskällor som tidningar och böcker kompletteras av podd-tv, webb-radio, pdf-filer och IM och erbjuder dig alla möjligheter att skapa det mest subjektiva tillägnanadet av just information. Det är det autonoma som gäller nu. Om det tidigare var så att tyngden låg i vad för typ av information du lärde dig så handlar det idag mer om tillägnandet i sig: hur du lärt dig detta och vilka kontakter du har i ditt nät.
Information är inget konstant, det finns inte samlat i en hög på en ö någonstans. Det är inte bara pekbar fakta, det är inte en samling av dokument kring obskyra häxavrättningar, det är snarare en samling av fysiska ting och abstraktheter vars utveckling beror på allas engagemang och intelligens. Informationens överlevnad ligger hos den enskilde och i var och ens intresse att faktiskt hålla den vid liv.
Så vad har vi att säga farväl till?
